.

                           

Idag så begav min prins och jag oss ut i det vackra månskenet.. Det var verkligen helt fantatsiskt vackert! Det var alldelens knäpptyst, i princip helt vindstilla och ljuset från månen gjorde att man såg alldelens klart. Det enda som hördes var våra egna andetag och knarrandet i snön av Breitlings hovar då vi skrittade längst vägen. Det var väldigt kallt nästan -20, men då jag red barbacka fick jag värme från hans mjuka rygg. Det var något alldelens magiskt i luften, och jag greps av en käsnla som jag inte tror att jag kan förklara för er i ord. En känsla av storhet, kärlek och fridfullhet.. Som en slags fred.

Hela kvällen har jag haft en känsla av att något magiskt och nästintill övernaturligt fanns i luften. När jag och min prins hade kommit tillbaka till stallet, tränsade jag av honom och tog av reflexerna. Sen fick han gå in i sin box, och jag begav mig ut i kylan för att leta efter teckning till min mobiltelefon då vi har otroligt dålig mottagning i stallet, men det finns en plats där det brukar gå att ringa ifrån ute på stallbacken. Jag skulle just ringa min mamma och fråga när dom skulle komma och plocka upp mig, då jag såg något mycket märkligt borta vid lösdriften.

Jag blev som iskall och alldelens förstelnad. Jag tyckte mig se ett ett svart fladdrande hår i öppningen till lösdriften. Men jag fick bara en glimt, sen var det borta som om att något sprungit förbi? Månljuset var fortfarande lika starkt och jag såg allt väldigt tydligt. Men jag skakade på huvudet och tänkte att det säkert var någon av hästarna som måste viftat till med svansen. Jag står och tittar mot lösdriften och försöker övertyga mig själv om detta.. Och då plötsligt(!) smäller det till ordentligt i en staketstolpe från Naranjos hage (Och Naranjo var förörvigt inne) som då är på min vänsta sida. Och jag ser tre hästar springa därifrån mot lösdriften helt vättskrämda. Jag stog fortfarande stilla och såg absolut ingenting som kunde givit ifrån sig den där smällen. Men ville inte tänka mer på det, då det hela kändes ganska obehagligt. Men då slog det mig, ingen av hästarna hade befunnit sig bakom lösdriften.. Vem eller vad var det? Och vad var det som smällde i staketstoplen? Jag vet att det kan knäppa i staketen på vintern, men detta var inget knäpp. Det var en riktig smäll!

Vad det var kommer jag nog aldrig att få veta, det skrämde upp mig otroligt mycket och hjärtat slog riktigt hårt i mitt bröst.. Men trotts att mitt batteri på mobilen snart skulle ta slut, och jag knappt hade någon teckning alls. Så kände jag mig alldelens lugn. Jag gick bara tillbaka in i stallet efter jag pratat med mamma, och mös med min ponnyprins tills att jag hörde mina föräldrar tuta med bilen utanför stallet.