.

Kom att tänka på en sak.. Det var en tjej en gång som hjälpte mig ta ut Breitling till sommarhagen en gång då han fått stå inne och vila sig över natten. Och nästa gång jag träffade henne sa hon, "Åh, Breitling var så himla snäll att leda, man kände inte ens att man gick där bakom! Grimmskaftet var inte sträckt en enda gång!"

Jag anser ju då att det är en självklarhet, att hästen inte ska dra i grimmskaftet och släpa runt på mig. Det är jag som är ledaren och det är mig hästen skall följa! Hästar som "bånglar" och är dumma att leda är allmänt ouppfostrade, och ouppfostrade hästar är bland det värsta jag vet! Det är ju egentligen inte hästens fel, utan den vet bara inte bättre då den antagligen inte fått en korrekt tillrättavisning. Då jag köpte Breitling var han ett as att leda, sprang på och över folk hur som hälst. Men det dröjde inte länge fören han "fattade galoppen" och blev en ängel att leda.

Och det här med svårlastade hästar. Oftast är det inte transporten som är problemet, utan brister i komuniationen. Visst jag ska väl inte påstå att Breitling är helt perfekt och aldrig beter sig illa. Han kan hålla på och gå ett steg fram och tillbaka i stallgången, vilket inte är okej. Eller att han står och skakar på huvudet ibland då han har tråkigt. Och testar mitt ledarskap med jämna mellanrum. Men han är alltid uppmärksam på mig och gör vad jag ber honom om.