.

Har just kommit hem fårn stallet, och ska strax gå ut med hunden en kortis.

Men jag måste berätta vad som hände idag! ..Jag har ju tidigare berättat för er att jag ibland känner mig "ovälkommen" uppe på loftet. Och idag hade jag bråttom, pappa satt i bilen och väntade och var inte alls särskiltl glad över att han fått köra mig till stallet i detta snökaoset.. Och efter jag mockat och bytt vatten och tagit in Breitling skulle jag bege mig upp på loftet. Jag kände att jag inte riktigt var välkommen, och sände en tanke och förklarade i den att det var ont om tid och att jag verkligen behövde göra hästarnas mat, Att pappa var lite otålig och ville hem.. Sedan stegade jag upp för stegen med ikeakassarna över axeln. Den ovälkommna känslan var borta till viss del. Det kändes som att det var helt okej att jag var där.

Jag stog och "skrapade" ihop löshö till påsarna, då det ligger massa löshö från trasiga höbalar osv över alla höbalar, och man hittar knappt balarna om man inte tar bort att löst hö som är ovanpå dem. Och medans jag står där med grepen och sopar ihop hö, hör jag något springa bakom mig! Jag blir panikslagen och vänder mig om.... Det var en katt! Åh gud, jag höll på att skita i brallorna!! Men katten var nog lika rädd för mig som jag blev för den, haha! Men sen när jag började bli färdig och hade gjort alla höpåsarna kände jag mig jätte stressad och kände det som att jag skulle skynda mig frn loftet, att nu hade jag varit där länge nog.. Så jag kastade ner några sista höbalar Och började klättra ner för stegen. Jag vände inte på huvudet för att titta bak som jag brukar. Jag fällde igen luckan till loftet med ögonen riktade ner i stallet hela tiden.. Humm...