.

Jag sakknar sommaren, ljuset grönskan, värmen.. Ja allt med sommaren förutom bromsarna och alla flugor då förståss.

Jag ska tala lite klarspråk. Många undrar säkert varför jag skrivit "deppinlägg" osv på bdb, och många undrade vad det handlande om då jag skrev att jag aldirg tänker släppa Breitling. Det är så att jag har fått sparken från mitt jobb, jag får inte jobba kvar för att jag inte har utbildning för det arbete jag har utfört i 3 års tid... Jag har som dem flesta redan vet, men för dem som inte vet så berättar jag.

Jag köpte Breitling för egna pengar som jag jobbat ihop sommaren 2008. Och har betalat varenda krona för honom själv. Varje hovslagarbesök, vetrinärbesök, varenda stallhyra, försäkring, vaccination, foder. Ja jag betalar min häst själv. Mina föräldrar gav mig 2.000 kr i födelsedagspressent förra året som bidrag till sadeln jag köpte åt honom. Den kostade 14.000:-. Nu när jag inte har något jobb längre har jag häller inga pengar till stallhyra, hovslagare och ja allt som hör till. Jag är orolig, vilket ni kanske förstår?

Jag kan inte begära att mina föräldrar skall betala för min häst. Dock tror jag att dem kommer att hjälpa mig. Men mina föräldrar är inte rika på något sätt. Dem får det att gå runt men nu när jag inte kan betala en endaste av mina räkningar... Hade mina föräldrar varit rika hade dem köpt mig en häst för länge sen. Men det är dem inte, så jag fick ta saken i egna händer samma år som jag fyllde 18 år.

När jag fyllde 18 år, uppfyllde jag min barndoms högsta dröm och önskan. Jag köpte min egen ponny! En guldgul hingst på 3 år, oinriden och sjövild, med kritvit man och svans! Jag hade i hela mitt liv önskat mig en egen häst, men alltid fått nöja mig med att ta hand om andras hästar. En häst har stått högst upp på önskelistan i alla år. Jag grät, bönade och bad till mina föräldrar, men dem kunde inte ge mig en häst.

Jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop nu, jag har sökt massor utav jobb och inte fått ett enda svar. Jag har ingen gymnasieutbildning vilket gör det svårare. Allting är osäkert. Det absolut sista jag vill är att lämna bort min häst till någon annan, men finns det ingen annan utväg om några månader har jag inget annat val. Men jag hoppas och tror att jag kommer ha ett nytt jobb inom ett par månader. Jag är inskriven i arbetsförmedlingen, och söker jobb frenetiskt. Jag har ett jobb där jag får arbeta några pass i månaden, men det ger mig inte tillräckligt. Jag ska söka ett bidrag som heter Alfa-kassa, det räcker inte hela vägen. Men en bit.

Att jag nu står utan jobb är inte det enda som gjort att hela min värld är upp och ned. Men det andra är för personliga saker för att jag ska dela med mig av här. Men jag hoppas nu att dem som undrat har fått svar här. Hur matt jag än är, eller hur hopplöst allt ser ut, och hur nära allt är på att knäcka mig totalt. Tänker jag inte ge upp, jag ska fortsätta kämpa och jag vill tacka min familj och min bästa vän Fideli och min pojkvän Mathias för att ni finns i mitt liv och för att ni stöttar mig.